fin fin
Se solen är så röd nu, den brinner som mitt blod.
Men jag kan inte lova dig, något mer än det du ser.
Visst vill jag öppna dörrar och nå dig i din dröm.
Men solen har förvandlat dig, så håll dig nära mig nu.
Och släng då det som döljer dig och låt mig komma in.
Din mun är röd, så öppna den, men fråga ingenting.
Och blir du rädd, så blunda hårt, jag bär dig om du vill.
För ditt är ditt, men vårt är vårt och tiden den står still.
Och om jag skulle dö nu, så drunknar jag i dig.
Så naken som jag föddes, ger jag mitt liv till dig.
Och ännu glöder solen, men natten närmar sig.
Det blåser upp till storm inatt, så håll mig nära dig.
Du tvekar när du ser mig, men kroppen blev min sköld.
Och varje ärr är kärlek till mitt liv.
Du tror att jag är farlig, men se på mig igen.
Jag skänker dig det liv som brinner än.
För ännu glöder solen och ännu finns det liv.
Det blåser upp till storm inatt, så göm dig nära mig.
Och jag ska hålla i dig, men bara om du vill.
Jag tar dig genom vindarna, så länge jag finns till.
Men jag kan inte lova dig, något mer än det du ser.
Visst vill jag öppna dörrar och nå dig i din dröm.
Men solen har förvandlat dig, så håll dig nära mig nu.
Och släng då det som döljer dig och låt mig komma in.
Din mun är röd, så öppna den, men fråga ingenting.
Och blir du rädd, så blunda hårt, jag bär dig om du vill.
För ditt är ditt, men vårt är vårt och tiden den står still.
Och om jag skulle dö nu, så drunknar jag i dig.
Så naken som jag föddes, ger jag mitt liv till dig.
Och ännu glöder solen, men natten närmar sig.
Det blåser upp till storm inatt, så håll mig nära dig.
Du tvekar när du ser mig, men kroppen blev min sköld.
Och varje ärr är kärlek till mitt liv.
Du tror att jag är farlig, men se på mig igen.
Jag skänker dig det liv som brinner än.
För ännu glöder solen och ännu finns det liv.
Det blåser upp till storm inatt, så göm dig nära mig.
Och jag ska hålla i dig, men bara om du vill.
Jag tar dig genom vindarna, så länge jag finns till.
Kommentarer
Trackback
